Regnskog och nya vänner

Vi lämnade Caldas de Reis kl 08.30 och räknade med att ha uppförsbackar första 7 kilometrarna.

Maximal luftfuktighet hela denna näst sista vandringsdag! Inplastade pilgrimer stod som spön i backarna och så lämpligt, efter 5 km fanns ett café med supergott kaffe, gratis Wi-FI och vandrarnas ryggsäckar stod på rad

En vacker "trollskog" på flera kilometer tog vi oss fram igenom, som gav oss lite skydd från himmelens droppar.

Överallt växer blommor, vin, potatis och andra grönsaker och spanjorerna är igång och arbetar på fälten och i sina fina trädgårdar.

Två nya vänner från Tammerfors i Finland pratade svenska och vi blev alla förvånade över att träffa "nordbor".

Långtradarfiket San Miguel erbjöd "pilgrimslunch" bestående av obestämbar "Soup" samt Spagetti con Carne. Vi avstod och beställde en "pane med quiesa", liten ostmacka trodde vi.  Ett 2 dm långt och 1 dm brett bröd med rikligt med ostskivor - ALLT i matväg serveras i jätteportioner i Portugal och Spanien har vi lärt oss dessa veckor vi vandrat! Det är väldigt billigt med kaffe och mat. Kaffet är oftast starkt och jättegott, även med mjölk. Matportionerna jättestora, oftast "stabbig" mat, minimalt med grönsaker, maximalt med friterat eller "oljedränkt".

Efter lunchmackan och den supergoda Estrella Galicia-ölen, kollade vi i den intilliggande affären som sålde allt och mot en liten peng i ett hjul fick man en liten mascot.

Tre nya italienska vänner från Bologna bjöd på nötter och berättade att de hette Ted, Claudio och Mauro. Två av dem skulle när de kom till Santiago imorgon be "för frun" - lite osäkert om det fanns någon/några fruar att be för eller om det handlade om att be "en fru = madonnan" för att få tag på en fru till var och en av dem? En av de tre gillade inte att bli våt i håret så han vandrade med uppfällt paraply.

När vi närmade oss vårt mål, staden Padron, kom plötsligt 3 getter springande inne på en gräsmatta, kanske husdjur?. I den vackra allén inne i Padron finns en staty. Statyn föreställer Galiciens välkända poet, Rosalia de Castro, som kämpade mot förtryck av fattiga och för kvinnors rättigheter och hon levde mellan 1837 - 1885.

Efter dagar av tråkig mat bad vi kvinnan i receptionen på vårt hotell rekommendera oss bästa restaurangen i Padron, så det blir "A casa dos Martinez" ikväll. Och på rekommendation från vännen Mats skall vi äta Pimentos de Padron!