Frank Sinatra, Kungälvs kex och hastighetsbegränsning

Lämnade det underbara hotellet i Arcade vid 09.30-tiden, ovanför frukostbordet en samling fyrar från Galicien, stolt sjöfarardel av Spanien.

Idag "bara" 11 km men direkt vi lämnade floden med de vackra omgivningarna började dagens bergsklättring. Alto da Canicouva, 145 m, skulle överkommas i solens hetta och med knappt svald frukost.

Åter fick vi syn på ett typiskt spanskt minihus som vi ännu inte klarat ut om det har något med postpaket att göra, med tanke på hur deras brevlådor ser ut, eller om det är något kyrkligt/gravkammaraktigt. Kanske vet någon som läser vår blogg???

Även idag bestod allra största delen av vandringens underlag av asfalt, het asfalt. Strax innan vi nådde dagens topp var siffrorna 40 målade på asfalten, och då vi precis börjat gå nerför backen var hastighetsrestriktionerna ännu strängare för pilgrimerna, då 30 km/tim samt gul pil! Det är vitsen med att vara pilgrim - gå aldrig för fort, kontemplera! Men vänta dig trots allt, alltid mötande trafik.

Och plötsligt när vi nådde bergets topp satt Frank Sinatra där! Han hette Pablo, var från trakten, sålde dricka och bjöd på gitarrackompanjemang till mycket vackra visslande toner, alla låtar som Frankie Boy sjöng - mycket vackert och skönt att vila lite till.

Café OASIS lockade in oss med sitt underbara frukt- och hattbord samt flämtande hunden Liz. Jättetrevlig "patron" som genast fixade fram 2 kaffe latte och stämpeldyna och stämpel till våra pilgrimspass. Visserligen betalade jag för kaffet men patron blev nog ännu gladare då E köpte en hatt. Och hunden Liz - jätteglad när E klappade henne. Den hundallergiska, andra E, utsattes för hunden Liz frågande och missnöjda blickar när det inte blev någon klapp! 

Såå vackert många husägare här i Spanien gör det i sina trädgårdar och entréer!

Från dagens frukost hade vi sparat en kaka som vi, när vi öppnade den, var helt överens om att detta måste vara en "exportkaka" från Kungälvs Kex. En Oreokaka satt superfint en knapp timma från målet ihop med en öl!

Pontevedra, är en stad med ca 75000 invånare. På vägen in i stan kunde man plötsligt göra storaffärer i mjukisdjur och en av stadens(?) skickligaste Grafittikonstnärer hälsade oss. Efter lite letande hittade vi även kommande natts hotel, Rias Bajas - mycket fin standard och vi fryser inte inomhus heller idag!