Pilgrimens sju nyckelord - frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, långsamhet, delande och andlighet!

Idag tog sig friheten uttryck i SOVMORGON, efter tolv dagars uppstigning kl 06.45. Efter frukost skulle våra välstämplade "pilgrimspass" bytas in.

På "Oficina del Peregrinho" var det kö, 50 meter pilgrimer. Alla väntade på att få samma saker: La Compostelan, på latin, och där även våra namn skrevs på latin, Evam resp. Elisabetan. 

Den Compostela som var på spanska och med alla faktauppgifter kring vandringen syns här nedan.

Halvspringande tog vi oss till katedralen för att hinna till mässan kl 12.00. Fantastiskt vacker katedral. Och vi var säkert dryga 1000 personer, hälften hade fått sittplats och vi andra tränade fötter och ben på att stå på stengolvet ca 90 minuter - här passade nyckelorden enkelhet, tystnad och långsamhet mycket bra.

Plötsligt startade den fantastiska ceremonin "Botafumeiro" - den enorma "brännaren" på 80 kg i utsirat silver som hängde i rep från taket sattes i häftig svängning av män som drog i repen. Brännarens svängning utgick från altaret och slog sedan nästan i taket på vänstersidan, för att sedan fara förbi altaret och mot taket på högersidan. Brännaren är fylld med trä som ger rökelse. Nyckelordet andlighet stämde väl in på denna upplevelse.

Mässan hölls på spanska med små inslag av engelska, tyska, franska och portugisiska. Kollekt samlades in och nattvarden utgavs, dvs oblat till besökare som ville ha medan vinet förbehölls prästerskapet. Denna ceremoni samt att vi under mässan tog våra "grannar" på golvet i hand, får båda stå för nyckelordet delande. Även exteriört är katedralen mycket vacker och upptar en stor yta i Santiagos " gamla stad".

Till fots, på cykel eller till häst fick pilgrimerna ta sig dit och det var inte enbart mountainbikes som gjorde Caminon denna vecka. På tränade andliga fötter tog vi oss till lekamlig spis. Mats - här hittade vi de underbara "Pimentos de Padron", sååååå goda, dessa gröna kompletterades med röda tomater och galicisk ost och grovt bröd.

För att se så mycket som möjligt av Santiago tog vi "lilla vita tåget" som tog oss runt på 45 minuter - medan regnet forsade ner och vi var under tak och fick engelsk guidening. Bekymmerslöshet!

Åter på hotellet aktualiserades Povel Ramels text " Man skall vara glad åt.....